Koskenkorva minns skandalloppet -92 – "Jäkligt roligt"

33 år har gått sedan Finnkampens "skandallopp" där samtliga sex löpare på 1 500 meter diskades. Peter Koskenkorvas minnen från lördagskvällen på Helsingfors Olympiastadion är starka. "Det var ju ett jäkligt roligt lopp, även om det kanske inte var så snyggt", säger Koskenkorva.

Vi bläddrar bakåt i almanackan. Detta till den 29 augusti 1992. Platsen är Olympiastadion i Helsingfors.

En av grenarna mot slutet av den första tävlingsdagen är 1 500 meter. I blågul dress springer Peter Koskenkorva, Martin Enholm och Patrik Johansson. Finland representeras av Jukka Savonheimo, Mika Westerberg och Jari Venäläinen.

Och det är ett lopp som ska gå till Finnkampens snart hundraåriga historia.

– Det gick sakta, väldigt sakta från start. Vi hade pratat om att se till att bevaka våra positioner och när det går så sakta är det ju lätt att det blir gruff. Sen eskalerade det med rejäla knuffar och någon finländare prejades ut på bana tre, fyra eller fem, säger Peter Koskenkorva med ett skratt.

Med två varv kvar att springa, efter det minst sagt rejäla gruffandet, höjde Koskenkorva tempot och fick en lucka, detta mycket tack vare Patrik Johanssons taktiska drag att ligga först i klungan för att hålla nere tempot:

– Luckan bakåt blev relativt stor, och jag borde väl ha hållit undan. Men de sista hundra meterna kom mjölksyran med besked, och jag sprang och ”stampade lite katt” hela upploppet. Så både Patrik och en finländare passerade mig innan mållinjen, säger Koskenkorva som dock trodde att det svenska laget hade säkrat en tydlig seger i grenen.

– Det var ju hett där under själva loppet, men det var ju i stridens hetta. Och jag tränade en del tillsammans med både Jukka och Jari i det finska laget, så efteråt stod vi mest och skrattade åt det som hänt. Men våra ledare skrattade inte. De var väl för att uttrycka sig milt inte så nöjda, och de finländska ledarna skällde på sina aktiva.

Men du och Patrik gav er ut på ett ärevarv?

– Ja, precis. Men publiken var rejält uppjagad och stämningen var riktigt hätsk så vi hann inte så långt på ärevarvet innan vi blev hämtade av våra ledare som var tydliga med att det där med ärevarv kanske inte var så lämpligt. Men vi var ju nöjda med att vi hade säkrat poängövertag i grenen. Det var först någon timme senare vi fick reda på att alla var diskade, säger Koskenkorva.

– När sen resultaten skulle dras inför tävlandet dag två så förkunnades det att alla sex var diskade. Min pappa satt på läktaren, och hörde när speakern drog jämförelsen att det var som en hundutställning där det helt plötsligt hade kommit in ett gäng blandrashundar som inte hade där och göra. Vi var blandrashundarna. Det var bara att dra ut ur arenan utan att passera gå.

Har du upplevt något liknande lopp?

– Nej, aldrig. Som tur är kanske. Men det var ju ett väldigt roligt lopp. Finnkampen är ju speciellt, det är man mot man. Det är vi mot dom. Och tiderna är helt ointressanta. Men på ett galalopp skulle man ju aldrig springa så där. Då måste man ju sköta sig.

Vad betydde Finnkampen för dig som aktiv?

– Det var ju det största. Jag var ju absolut ingen supertalang, en ren träningsprodukt. Jag var för dålig för OS eller VM. Kunde kanske kvala in till något EM. Men då var den där kampen på Finnkampen speciell. Och jag minns hur jag såg upp mot de där stjärnorna som fanns åren innan jag slog igenom. Johnny Kroon (svensk rekordhållare på 1 500 meter 1985-2019 på tiden 3:36.49) exempelvis.

Vilket är ditt starkaste minne från Finnkampen?

– Jamen, det är klart att det där skandalloppet från 1992 är något jag kommer ihåg. Men bortsett från det är det stämningen. Den är häftig. Jag kommer inte ihåg vilket år det var, men jag vet att jag spurtade ner två finländare på upploppet på 10 000 meter på Stockholm Stadion. Då var det ett enormt tryck, säger Peter Koskenkorva som efter karriären på bana bytte inriktning och satsade på maraton.

År 2000 sprang han in som fyra på Stockholm Marathon.

Hur är relationen till friidrotten i dag?

– Jag släppte lite kontakten med friidrotten när jag la av som aktiv. Men visst håller jag igång i princip dagligen fortfarande. Sen är det väldigt varierat träningsmässigt. Men när det gäller löpning, eller jogg får man kanske kalla det, så är det tufft. Muskelminnet ligger ju kvar så jag försöker ”ligga högt” och springa snyggt, Men jag märker redan efter 200 meter att detta klarar jag ju inte. Jag springer mest tillsammans med mina barn. Men när jag springer på egen hand så blir det ofta på en femkilometersslinga, och då springer jag mycket fortare än vad jag egentligen pallar. Då har jag väldigt ont i vaderna i tre-fyra dagar efteråt. Sen har jag fortfarande väldigt svårt att bli omsprungen. Jag vet inte vad det är, men jag gillar det inte bara, säger Koskenkorva som redan under sin aktiva karriär började arbeta som brandman inom Stockholms brandförsvar.

Och där är han fortfarande kvar:

– Jag trivs väldigt bra med det. Det är ett kul jobb, och vi kör ju fys på arbetstid dagligen. Vi har faktiskt fys just nu när du ringer. Pingis står på programmet, säger Peter Koskenkorva.

Text: Mårten Lång

Säkra dina biljetter till årets 100-årsjubileum

På finnkampen.se hittar du all information om Finnkampens 100-årsjubileum på Stockholms Stadion 22-24 augusti.

Det är hårt tryck på biljetterna till årets friidrottsfest, cirka 75 procent av platserna är redan sålda, och den 16 maj höjs priserna. Så se till att säkra dina biljetter nu. Här kommer du till biljettsidan.

Läs om fler Finnkampenprofiler

Ann-Louise segrade mest – 26 vinster på 11 Finnkamper

Trulsson yngsta manliga segraren: "Aldrig sprungit så snabbt"

Evighetsmaskinen Elisabet gjorde 22 finnkamper – "Otrolig stämning"