Kamga klar för Finnkampen – "Kommer att se förändringar"

Vanessa Kamga Intervju "Friidrottsintresset i Sverige är enormt", säger Vanessa Kamga som nästan dagligen möter autografjagande barn.

FOTO: SVENSK FRIIDROTT

Vanessa Kamga är klar för Finnkampen den 21–22 augusti nästa år. Det beskedet lämnar den svenska diskusstjärnan redan nu. ”Finnkampen är avslutet och höjdpunkten på hela säsongen. Jag tyckte det var jättejobbigt att missa den i år”, säger EM-trean som mot slutet av sommaren åkte på en rejäl öroninflammation. Läs om Vanessas planer framåt, om hennes liv som kändis och om hennes nya teknik: "Folk kommer att se förändringar."

Här säkrar du dina biljetter till Finnkampen 2027. Ju tidigare du köper, desto billigare pris och större valfrihet.

OS-femma 2024. VM-fyra 2025. Och så: EM-trea 2026.

En medalj, det blir något konkret. Något att hålla i, säger Vanessa Kamga.

– Allt det jag gjort har mynnat ut i den där stunden. Att ta en medalj, det är absolut någonting man drömmer om att göra. Man kan vara rankad hur högt som helst i världen, men en medalj blir som en höjdpunkt i ens idrottshistoria, en stund man alltid återkommer till när man reflekterar över vad man åstadkommit.

Vi träffar Vanessa Kamga i Uppsala, i IFU Arena där hon vintertid tillbringar många timmar. Men den största delen av året är 27-åringen på annan ort.

–  Cirka 100 dagar per år är jag i Falun. Det är ju där Mats (Olsson, tränare) är. Sedan är jag nog på läger och tävlingar runtom i världen cirka 100 dagar per år, säger Vanessa, som precis har dragit igång grundträningen på allvar.

Och även om säsongen 2026 var den klart bästa i karriären så filar Hässelbykastaren redan på nya grepp, allt för att ta nästa steg i utvecklingen.

– Utan att säga för mycket tror jag att de flesta som vet hur det ser ut när jag kastar kommer att se en ganska tydlig skillnad när jag börjar tävla igen.

– Jag gillar att fortsätta utveckla min teknik. Jag tror fortfarande på att det finns grymt mycket att utveckla i grenen. Jag tycker att man har sett det internationellt i år. Det har tagit fart med sådana brutala längder när det kommer till rotationsgrenarna. Främst kula och diskus har ju nått rekordhöga nivåer. Jag är väldigt öppen för att fortsätta utveckla min teknik.

I vilken riktning?

– Jag har ingen teknisk idol som jag försöker efterlikna, utan vill använda mina styrkor i tekniken och fortsätta utveckla dem. Utifrån det kommer vi att göra justeringar i år. Folk kommer att se förändringar. Det ska bli jättekul!

Vanessa ler stort och lite hemlighetsfullt, och berättar sedan om målsättningarna för nästa år.

– Mitt personbästa är det svenska rekordet och självklart vill jag sätta svenskt rekord igen, gärna på en stor tävling. Jag gjorde en grym Diamond League-serie i år med tävlingar i Europa, Asien och Afrika och nästa år kommer jag även att spendera en del tid i USA. Det ska bli jättekul att fortsätta idrotta över hela världen.

Du förbättrade ditt personbästa varje år 2022–2025 – men inte i år, trots att du var en bättre kastare. Varför sprack sviten med nya personbästan varje säsong?

– Jag var en klart bättre kastare i år. Mitt snitt sträcktes med flera meter. Tidigare hade jag till exempel bara kastat 65 meter om det var ett internationellt mästerskap, som jag gjorde på OS och i VM-finalen, men i år gjorde jag det även i en Diamond League. Så jag har verkligen höjt nivån. Skillnaden i år var att jag nu fick ett jobbigt avslut på säsongen, när jag blev väldigt sjuk precis när jag skulle vara i min bästa form. Jag lägger alltid upp för en formtopp mot slutet av säsongen. Så där känner jag att jag har lite innestående. Även om jag hade min bästa säsong hittills fick jag aldrig visa mina bästa längder, men det ser jag till att göra nästa år i stället.

Vanessa i EM-finalen i Birmingham, där hon bärgade den första svenska internationella diskusmedaljen på damsidan sedan 1928. Bild: Deca Text&Bild

Du rankas nu som världsfemma – vad krävs för att du ska bli nummer ett?

– Jag har alltid svarat likadant på den frågan: tid. Jag började friidrotta sent, när jag var 16, 17 år och i dag när vi gör den här intervjun är jag 27. Så tio år efter att jag rörde ett redskap för första gången är jag med i den absoluta världstoppen. Jag fortsätter att jobba utifrån den tidsaspekten. Jag fortsätter att dunka in reps, göra min träning som jag tror stenhårt på. Så kommer det att bli hur bra som helst.

Har du som mål att bli bäst i världen?

– Mitt mål har alltid varit att bli den bästa idrottaren jag kan bli. Och att fortsätta göra modiga val, svåra val, att fortsätta göra de här tuffa passen. Det är det som kommer att leda till att jag kan bli mitt bästa jag som idrottare. Många börjar friidrotta ganska tidigt och då kanske de växer upp med drömmen om att ta en OS-medalj eller att göra ett visst resultat. Det är lite annorlunda för mig som kom in i det här relativt sent. Min OS-dröm väcktes ju när jag själv var på OS och kom femma. Det var först då jag började drömma om ”vad ska nästa OS-cykel innebära för mig?” Där kommer jag alltid tillbaka till orsaken till att jag började tycka att just friidrotten var så himla kul där vid 16, 17 år. Det var att utvecklas varje dag och bara bli bättre och bättre. Det har funkat jättebra för mig, så varför ändra på ett vinnande koncept?

På ett par år har du gått från att vara ett känt namn i friidrottskretsar till att vara en svensk kändis. Hur trivs du med den resan?

– Till att börja med känner jag verkligen att friidrottsintresset i Sverige är enormt, och jag märker hur det växer år för år. Och ända sedan jag gjorde min OS-debut känner jag det också när jag rör mig runtomkring. Det är ofta jag numera börjar mina träningspass i den här hallen med att skriva autografer till en massa barn som skriker mitt namn. Så man ser att friidrotten också når alla åldrar, vilket jag tycker är fantastiskt.

– Det är jättekul att vara någon som kan fortsätta dela idrottsglädje. Jag har sjukt mycket idrottsglädje när jag gör saker själv, och att jag kan dela den genom att dela min idrottsresa, när man slår på en Diamond League eller en Grand Prix-sändning och tittar på när jag kör, eller att det bara är att man känner igen mig när jag är ute och promenerar på stan. Att man ändå connectar med folk över den idrottsglädjen, det är jättekul. Jag älskar det och det gör att jag njuter ännu mer av min egen idrottsglädje.

Vanessa visar runt i IFU Arena. I det här gymmet har många tuffa träningspass genomförts. Bild: Svensk Friidrott

VANESSA OM FINNKAMPEN

Vad är Finnkampen för dig?
”Lag, gemenskap och att göra någonting tillsammans. Det handlar inte bara om resultaten utan väldigt mycket om placeringarna. Och väldigt mycket nerver, för där mot slutet brukar det vara väldigt tajt. Och jag älskar att springa där på gräset, från sida till sida, och heja på lagkamraterna när de sista loppen avgörs.”

Starkaste Finnkampen-minnet?
”Finland var väldigt länge överlägsna oss i diskusen, så det var flera år när vi krigade om tredje-, fjärde- och femteplatser och då hade de flera tjejer som hade gjort runt 60 meter eller höga 50 och jag hade vid den tidpunkten inte gjort det. Då var det extremt mycket fajt om de här mittenplatserna som kunde vara så otroligt avgörande. Och Finnkampen var en av de där tävlingarna där jag verkligen lärde mig att tävla i blågult.
Men ska jag plocka ut en Finnkamp som extra minnesvärd blir det ändå 2025. Jag satte Finnkampsrekord (64.22) och det var då en av mina bästa tävlingar någonsin. Jag gjorde det i regnet på Stockholms Stadion, min absoluta favoritarena i hela världen. Att få göra det där, när det dessutom är väldigt dåliga diskusförutsättningar, det tycker jag är otroligt starkt, och det visar verkligen hur mycket publiken på Finnkampen gör, och hur mycket den lyfter oss. Att vi trots väder och vind bara kör och gör några av våra bästa resultat någonsin.”

Varför tror du att så många följer Finnkampen varje år, både på plats och via tv?
”Det är någonting särskilt att se blågult på banan. Sedan spelar det nog in att tävlingen har en sådan otrolig historia, det är världens äldsta landskamp i friidrott och vi fortsätter att mata ut stora dueller och bataljer år för år. Jag tycker det är hur roligt som helst och vi har ju stora stjärnor, i Finland likväl som här i Sverige. Och de tar ju plats i landslaget, så det är klart man vill komma och se oss ösa på.”

Svensk Friidrott Kommunikation

Text:

Kommunikationsavdelningen

kommunikation@friidrott.se

Relaterade nyheter

Finnkampen 2027 Häck
100 år sedan första hemma-Finnkampen – samma folkfest idag

Med snart 300 dagar kvar har 3000 biljetter nu sålts till Finnkampen 2027. "Det var knökat på Stadions läktare för 100 år sedan när Finnkampen för första gången arrangerades i Sverige. Jag tror att det även 2027 kan bli svårt att få tag på en biljett…

LÄS MER